k u s t a r n i k

It's alive!

2011-09-19T23:59:00.000+02:00

Vilken glädje! Jag firar med ett inlägg som inte relaterar till något från helgen utan bara är ett vardagligt, vadå? har jag varit död?-inlägg för att tipsa er om vad jag lyssnar på nu.

Jens Lekmans nya EP går att lyssna på på nätet. An argument with myself är en Paul Simon-melodi (alltså inte Simon/Garfunkel-melodi utan Graceland-Simon) med som vanligt fyndig text:

- Shut up!
- No, you shut up!
- Fuck you!
- No, you fuck you!

http://soundcloud.com/dojagsc/sets/an-argument-with-myself-ep/s-L2D12

Oh, och när jag lägger upp den här bilden slår det mig att mitt inlägg visst kan kopplas till helgen. Vi spelade Me & Julio down by the schoolyard och var oense om texten. Alla versioner av texten jag hittar på nätet skriver som jag trodde och som Thomas och jag alltid sjungit: "See you, me and Julio down by the schoolyard". Lyssna förslagsvis på den här versionen från Sesame Street, apropå diskussionen om musikinslag i TV-program.

Kram,

Shosholoza II

2011-09-19T21:20:00.002+02:00

Gustaf har redan börjat, jag tar vid. Så här skildrar Clint Eastwood sista minuterna i finalen i rugby-VM 1995 (fast just slutsekunderna är inte med i klippet). Och här ligger min gamla artikel om saken. I bakgrunden hörs och hördes Shosholoza.

Shosholoza

2011-09-19T20:49:00.001+02:00

Nästa år gör vi den så här.

Konsttävling - för Rakel!

2011-09-18T20:18:00.009+02:00

Bidrag nummer 1:

Bidrag nummer 2:

Bidrag nummer 3:
Bidrag nummer 4:

Bidrag nummer 5:

Bidrag nummer 6:

Bidrag nummer 7:

Bidrag nummer 8:

I som söken skola finna - eller: VEMDÅ letar efter VADÅ?

2011-09-18T20:12:00.001+02:00

Gistholmen 2011

2011-09-18T20:05:00.006+02:00

Andra morgonen

2011-03-14T16:16:00.002+01:00

Meddelande sänt till Twitter den 19 september 2010, kl 08:24

Andra morgonen på Gistholmen. Svalt och blött, kamraterna sover. På ön mittemot ljudet av två korpar

Några timmar senare stod vi och diskade i det fria och hällde ut sura ölslattar bland barren, ackompanjerade av "At Folsom Prison"-plattan.

Heliga Johanna från slakthusen

2011-03-07T11:38:00.004+01:00

GT skriver om vår pjäs: "[...] slutscenen [...] är en av det mäktigaste teaterfinaler jag har sett". I den scenen klämmer jag i för allt vad jag är värd! Fast huvudrollen är värd mycket större vitsord än "en käck liten ordning".
Jag är för övrigt med på scen följande datum om någon (Gustaf och Lisa?) är sugen på att kolla (och jag kan nog fixa lite rabatt):

Mars: 5, 8, 10, 11, 12, 17, 19, 22, 23
April: 1, 2, 5, 6, 7, 15, 28, 29, 30

Anderses nya jobb

2011-03-03T22:00:00.003+01:00

Från promenaden till jobbet i morse.

En arbetsdag förra veckan.

Min kollega Jesper städar dass i Sälka.

Irrhall!

2011-02-11T10:58:00.001+01:00

Hej Kustarnik!

Förlåt att jag har dröjt så mycket med att skriva. Men det är så mycket som gör anspråk på min tid just nu. Jobbet, lillan, facebook. Och så är jag med i en teaterföreställning på Folkteatern. Jag ska vara med i kören på en Brecht-pjäs. Kom hit och titta på den vettja! Premiären är den 5 mars och sen är det 24 föreställningar fram till slutet av april.

Jag tjatar mycket om att jag blivit så blödig sen jag fick barn, men det har jag verkligen. Eller, troligen föddes jag blödig, men det bubblar upp till ytan mycket snabbare, oftare, än tidigare. Nu, när jag parkerade den gamla sunkiga guldfärgade lånebilen från verkstan och radion knastrade fram snöoväder i Stockholm och demonstranternas reaktioner på Mubaraks tal: talet som ropas ut ur högtalarna överröstas först av ett surr, ett sus, ett brummande av röster som övergår i ett skanderande som är så taktfast att det piskar i öronen: "irrhall, irrhall, irrhall". Det är ingen fyndig talkör på rim "stoppa borgarna i papperskorgarna", det är inget överdrivet blodtörstigt "död åt diktatorn", det är en oförställd känslomässig reaktion på att en förbannad kackerlacka som har förstört livet för dem så länge de kan minnas, vägrar att ge upp, vägrar att fly trots att skosulorna smattrar omkring den - "Försvinn! Schas! Bort! Vi vill inte se dig mer!". Jag måste skaka på huvudet när irrhall-kören bubblar upp mot tårkanalen. Och i förrgår kväll, framför en UR-dokumentär om mineralutvinning i Kongo - kongoleserna pratade så jävla bra franska. Jag vet, det är ett rent sverigedemokratiskt drag, men det är nog också högst mänskligt, att bli extra berörd om det man ser känns nära. Och det känns ju mycket närmare när de uttrycker sig på det språk jag pratar med min dotter, när jag uppfattar nyanserna i det de säger utan att behöva fantisera in emfas i svarta undertext-remsor. Oerhört gripande. Kameran får följa en arbetare ner i gruvan. 30 meter ner. Inga säkerhetsanordningar som helst, bara trångt, blött, varmt, mörkt och farligt. Ett smalt ben vid en grönskiftande vägg - "här ligger en död och mineralen vi ser här uppe är cobolt". Med helikopter över en zon där man dödar för gruvorna. Helikoptern tvingas gå ner för att undvika ett förband av paramilitärer. Kameran närmar sig en gruva. Upp ur hålet i marken rusar män med stenar i händerna, beredda att kasta, med höjda spadar, beredda att slå in en skalle. Det är på allvar. Nerver redo som laddade råttfällor. De eller jag. Folk har det så. I sin vardag. Jag hämtar en kaffe på jobbet och förbannar småtetrorna med hållbarhetsmjölk som ALLTID stänker när man rycker av skyddsfolien! En lastbilschaffis försöker smuggla coltan över gränsen till Rwanda - "Vet han om att han riskerar tio års fängelse för det här?". Enstavigt svar. "Nej".

Jag jobbar mycket med min karaktär för tillfället, med min självdisciplin. Jag har olika verktyg på nätet, på telefonen, på datorn, på papper. Det går så där. En app till luren heter habit streak och bygger på ett system som neurologiprofessorn och beteendeexperten (eller jag tror i alla fall han var båda de där, fast han är väl död?) Jerry Seinfeldt använder sig av - du får ett streck för varje dag du uppfyller din goda vana, men missar du en dag så får du börja om på noll. 0. Det är bara godvanestreaks som räknas och meningen är att det ska va pissjobbigt att hoppa över att göra det man har föreskrivit sig när man har nått nytt rekord för då måste man ju börja om från början igen. 0. Problemet för mig är att det inte är pissjobbigt att skita i det när rekordet är tre. 3.

Sen vill jag passa på att berätta lite om min dotter också. Min fina, fina lilla dotter. Jag har en vän som på facebook konsekvent kallar sin son för "den underbare". Vi hade inte träffats på rätt länge och jag märkte att jag blev förvånad när jag kom på att javisstja, hon är ju faktiskt väldigt trevlig. En annan sin dotter för "sessan". Nu är de två döttrar: "sessorna". Konsekvent. Tillbaks till min dotter då, finaste, sötaste, hon håller på att lära sig prata. Ni vet, man gör fel i början. Komde, domma, en ög, två ägger, dinnian. Det sista, dinnian, är franska och betyder apelsinjuice, jus d'orange. Hon är fortfarande lite bättre på svenska. En annan vän drog en historia om sin son varje gång vi köade till kaffeautomaten. "Arvid ba, imorse: "mamma, vajföj haj du ingen snopp!" haha, Arvid alltså!". Fan, jag är en av dem: dinnian, dinnian, dinnian.

Hatar inte ni också när ni läser en gripande eller engagerande krönika i något dagblad och det precis under texten kommer patetiska inne/utelistor av samma skribent om prylar och shopping? Det är som en örfil: "Ha, blev du berörd av det jag skrev? Du glömde: jag är proffs. Jag vet vilka strängar man ska spela på. Haha, fast det här är mitt riktiga jag som pratar: asså jag haaaatar ikeas matlådor - locken passar ju a l d r i g!". På radion idag, nån gubbe gjorde en krönika om snön i New York. "Trottoarerna är renskottade redan innan vägarna är det. I alla fall på Manhattan. Jämför det med Stockholm! Det är vanligt folk som har skottat, inte staden. Tänk er det i Sverige att nån går ut och skottar trottoaren på eget initiativ. Nä, det ska ju kommunen göra!". Sen fortsätter han: "Ja, jag vet att många på Manhattan har tjänstefolk som är lätta att kommendera ut. Och den lågavlönade diskaren, latino, på nån restaurang kan ju lika gärna få gå ut och skotta lite. Men ändå!". Va fan. Tänkte han inte innan han började? Kom han på det på vägen? Det är som när man luktar svett, men tror att man kommer undan med det om man ropar "men gud, jag luktar ju jätteilla". Att kabla ut det över Sverige som en sanning: "Men ändå! Man slipper i alla fall snön!"."Dinnian, dinnian, dinnian"!

Jaja, Kustarnik, jag får nog sluta där. Mitt kaffe har kallnat och hållbarhetsmjölken luktar surt - jag tror det är han självdisciplins-Jerry som försöker kalla på mig från sitt moln. Eller lever han fortfarande kanske? Det är så många som har dött den senaste tiden. Nyman och Oscarsson och han som sjunger "give me just a little more time". Hur är det med Erland Josephson? Följer ni Gradvall på twitter? Hans flöde har den senaste tiden i det närmaste varit en ström av nekrologer. Men när Gary Moore dog var det tyst. "But I ain't got no blueeeees, for you!". Tänk på vad ni gör - en vacker dag kan det vara att inte göra det som blir ett statement.

Bye Kustarnik, och puss!

/Sebastian

Fackliga villkor mot trassliga tågspår

2011-02-02T10:15:00.005+01:00

Inom loppet av ett par år har nästan hela Kustarnik ömsat skinn:

Sebban sade upp sig och startade eget.
Adam tänkte att "vafan", och lämnade finkrogen.
Måns dumpade kvällisen och blev dagis.
Anders chockade hela Kiruna med sin helomvändning.
Anton... har visserligen inte bytt jobb, men startat nya radioprojekt.

Jag vill inte vara sämre. Som några av er redan vet lämnar jag snart Kommunalarbetaren för att bli pressinformatör på Trafikverket. Placeringsorten är Eskilstuna, men ett par dagar i veckan kommer jag att jobba på Sundbybergskontoret (5 minuters cykelväg hemifrån).

Jag tror det blir kul!

Gustaf och Tor - det ska bli spännande att se vad ni hittar på.

Hegel som regel

2011-01-18T10:42:00.002+01:00

http://loureeditweed.blogspot.com/

Homestyling

2011-01-14T10:44:00.002+01:00

När vi sålde vår lägenhet fick vi tipset att göra den så neutral som möjligt inför visning och fotografering, alla får nog inte det.
http://www.hemnet.se/beskrivning/1208498?r=2

Samling

2011-01-14T10:37:00.002+01:00

God fortsättning på er. Tänkte redan nu kolla intresset för en kustarnikträff med familjer. Jag och Seb har pratat lite om det och jag har för mig att vi kom fram till att 26-28 maj är en bra helg,
så kan alla beställa billiga tågbiljetter i god tid (för då är väl snön borta).
Hur känns datumet för er andra?

Lucka 27: Rand

2010-12-27T09:45:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Sydafrikas valuta heter rand (beteckning ZAR) och är just nu ungefär lika mycket värd som den svenska kronan. Namnet betyder kant och kommer ur det geografiska namnet Witwatersrand, som är den höjd som staden Johannesburg är byggd på, och där Sydafrikas guldfyndigheter upptäcktes 1873.

Motivet på sedlarna är djuren som ingår i Big Five:

(Vit) noshörning (10 rand, grön)
Elefant (20 rand, gulbrun)
Lejon (50 rand, röd)
Buffel (100 rand, blå)
Leopard (200 rand, gul, orange)

Mynten finns i valörerna 2 och 1 rand, samt 50, 20, 10 och 5 cent.

Lucka 26: Pufform

2010-12-26T09:45:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

En av de vanligaste ormarna i södra Afrika är pufformen (engelska: puff adder, afrikaans: pofadder, zulu: ihobosha). Det är en kort och tjock orm, runt en meter lång och mycket farlig. Dess gift orsakar celldöd och extrem smärta, och är dödligt. Det som gör pufformen så farlig är att den förlitar sig på sitt kamouflage och alltså inte ringlar undan när den känner att något stort (typ en människa) närmar sig. Den ligger alltså kvar på stigen och tror att den är osynlig. Som en extra bonus heter den Bitis arientans på latin.

Lucka 25: Hawkers

2010-12-25T09:44:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Hawkers är en vanlig syn på gatorna nu under turistsäsongen. Belamrade med sina varor går de från uteservering till uteservering och erbjuder besökarna dammvippor av strutsfjädrar, träslevar, konsthantverk och smycken. Man ser dem också i vägkorsningarna, där de dödsföraktande slänger sig ut och försöker kränga mobilladdare, tingeltangel, leksaker, solglasögon och solskydd till bilister som har stannat för rött.

Det är inte ovanligt med skyltar med "No hawkers" utanför restauranger och affärer. Men som vanligt blir allting roligare på afrikaans: "Geen smouse".

Lucka 24: Södra Korset

2010-12-24T08:31:00.000+01:00

text & bild TOR BILLGREN

De riktigt gamla grekerna kunde se Södra Korset (Crux) och betraktade det som stjärnbilden Kentaurens hovar. Men runt år 400 e.Kr. försvann det från Atens horisont. I närheten på himlen, i stjärnbilden Seglen (Vela), finns ett annat kors som ibland misstas för att vara det Södra. Detta kallas "det Falska Korset". Skillnaden mellan det Södra och det Falska korset är att det Södra är assymetriskt och lite mindre, medan stjärnorna i det Falska lyser jämnstarkt och bildar en mer symmetrisk korsform (dock ej helt vinkelrät). Södra Korset finns i Australiens, Nya Zeelands, Papua Nya Guineas, Brasiliens och Samoas flaggor. Bilden är tagen från lägenheten i Bo-Kaap i Kapstaden den 15 januari 2010.

Lucka 23: Apartheidledarna

2010-12-23T15:01:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Varsågoda! Här följer ett skräckkabinett över ondska, idioti och ren dumhet. Sällan har så få förstört så mycket för så många. Den sista i raden gjorde delvis bot och bättring och förtjänar en smula respekt för det. Men vi får inte glömma att han under absoluta största delen av sitt politiska liv kämpade för apartheidsystemet.

DF Malan (1874-1959)

Premiärminister 1948-1954. Föddes på den kända vingården Allesverloren (finns på Systembolaget) och utbildade sig till präst inom den sydafrikanska statskyrkan Holländska reformerade kyrkan. Bildade 1945 den avknoppning av National Party som vann valet 1948, med löfte att införa apartheid. Självfallet var inte segregering och utnyttjande av svarta och färgade någon ny företeelse i Sydafrika. Skillnaden var att förtrycket nu systematiserades och gavs vetenskaplig och teologisk överrock. Och förvärrades.

Johannes Strijdom (1893-1958)

Premiärminister 1954-1958. Definierade apartheid som "baasskap", det vill säga vit överhöghet. Avskaffade rösträtten för den s.k. färgade folkgruppen. 2001 rasade en stor byst över Strijdom i Pretoria, varvid två människor skadades.

Hendrick Verwoerd (1901-1966)

Premiärminister 1958-1966. Apartheids huvudsaklige arkitekt. Skapade de "vetenskapliga" teorierna för systemet och fick det därmed att verka rimligt och försvarbart. Han ledde landet ut ur The Commonwealth 1961, vilket ledde till bildandet av Republiken Sydafrika. Knivmördades i parlamentet 1966.

John Vorster (1915-1983)

Premiärminister 1966-1978. Var under andra världskriget nazist och förordade diktatur i Sydafrika, något han satt fängslad för fram till 1944 (Sydafrika stödde de allierade i kriget). Gav under sin tid som justitieminister polisen rätt att fängsla utan rättegång. Komprometterades under slutet av sin politiska karriär av den så kallade informationsskandalen, där det avslöjades att regeringen i hemlighet hade finansierat den engelskspråkiga och regeringsvänliga tidningen The Citizen.

PW Botha (1916-2006)

Premiärminister 1978-1984. President 1984-1989. Lättade på apartheidlagarna något, bl.a. genom att avskaffa förbudet mot sex och äktenskap över rasgränserna. Detta var dock i praktiken obetydliga skenmanövrar. Ett reformerat och "humant" förtryckssystem är värre än ett öppet och oförblommerat dito. Det var under hans tid som ledare som landet exploderade i våld på alla fronter. 1989 fick han en lätt stroke, vilket gav National Party en ursäkt att ersätta honom med den mer förändringsbenägne FW De Klerk.

FW De Klerk (1936- )

President 1989-1994. Valdes in i parlamentet 1969 och i regeringen 1978. Den 2 februari 1990, efter ett halvår på posten, höll han det berömda talet där han hävde förbudet mot flera befrielserörelser (ANC, PAC, SACP m.fl.) och förkunnade att Nelson Mandela skulle sättas på fri fot, vilket skedde den 11 februari. 1993 tilldelades han Nobels fredspris tillsammans med Mandela och avgick som president efter det första demokratiska 1994. Han var vicepresident i Mandelas regering fram till 1996 och lämnade politiken helt 1997.

Lucka 22: Northern Cape

2010-12-22T11:03:00.000+01:00

text & bild TOR BILLGREN

Sydafrika har nio provinser. Northern Cape är störst till ytan (strax större än Tyskland), men minst till invånarantalet (runt en miljon). Den 8 januari i år körde jag och Erik från Kapstaden till Kakamas, en sträcka på 1000 km, för att hälsa på en vän som då jobbade på en druvfarm vid Orangefloden. Vi fann bland annat att allt vin som produceras i regionen är odrickbart.

Detta är väl egentligen en bild av Western Cape, men den är tagen från Northern Cape.

Lunch i Calvinia.

1904 års rugbylag. Foto från museet i Calvinia som inrymdes i en gammal synagoga (museet i Springbok fanns för övrigt också i den gamla synagogan).

Museet har tillägnat en hel avdelning till fyrlingarna Lombard, som föddes den 13 februari 1953.

1931 inledde dr J.E. Deuden ett forskningsprojekt som gick ut på att undersöka vad som hände om man lät ullen växa på ett får. Efter fem år och nio månader avslutades experimentet.

Fyrbent strutsunge som en ambulerande skojare tog betalt för att visa i början av 1900-talet.

Ibland såg vi små tornados virvla runt på vidderna.

Township.

Anger riktningen på Oranjerivier.

Himmel.

Väderlek.

Afrikaanse Protestantse Kerk (APK) i Springbok. APK bildades 1987 som en reaktion mot att statskyrkan i Sydafrika (Holländska reformerade kyrkan) året innan hade öppnat för ickevita medlemmar. Mellan 1987 och 1990 lämnade 130.000 personer den reformerta kyrkan i protest och anslöt sig till APK.

På väg söderut igen. Andra Northern Cape-namn: Bitterfontein, Nieuwoudtville, Die Aar, Upington, Kimberly

2010-12-21T14:58:00.000+01:00

Lucka 21: Diffusa geparder

2010-12-21T07:29:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Britta Jaschinskis suggestiva bild av en gepard i Tanzania. Den vann Tyska djurfotografsällskapet bildtävling 2010, och ingår i årets "Veolia European Wildlife Photographer"-utställning, där den har fått omnämnandet "Highly Commended" i den svartvita klassen.

Och den här tog jag i Botswana i april. Är inte den bättre? Egentligen?

Lucka 20: Världens ände

2010-12-20T07:28:00.000+01:00

bilder TOR BILLGREN

Kapstaden. Stora fartyg. Alltid.

Sea Point, den 21 oktober 2009, kl 13:31:01

Bantry Bay, den 19 december 2010, kl 15:13:22

Bantry Bay, den 19 december 2010, kl 20:21:39

Lucka 19: Kroginformation

2010-12-19T07:28:00.000+01:00

text & bild TOR BILLGREN

Interiör från en sushirestaurang vid Long Street i Kapstaden. På andra väggen finns bland annat informationen "No children allowed".

Porten till Helvetet? Nej då! Så här hjärtligt blir man välkomnad till restaurangen på vingården Nitida i Durbanville utanför Kapstaden. Smaklig måltid! (PS: Lunchen var utmärkt...)

Lucka 18: Old Biscuit Mill Market

2010-12-18T07:27:00.000+01:00

text & bild TOR BILLGREN

OBS: Detta är bilder från förra året. Datumen stämmer förmodligen inte.

För något år sedan listade någon av de vanligaste guideböckerna (minns inte vilken) marknaden i Old Biscuit Mill i Woodstock, Kapstaden som den främsta sevärdheten/aktiviteten i Sydafrika. Bättre än Taffelberget, vingårdarna, Krugerparken, surfstränderna, Robben Island, Norra Kapprovinsen - bättre än allt.

Det är givetvis nonsens.

Därmed inte sagt att marknaden inte skulle vara väl värd ett besök. Det är det perfekta stället för lördagsfrukosten med fantastisk mat i drivor längs borden. Lokalproducerad öl och cider, bagels, utmärkt kaffe, falafel, grillade svampspett, sushi, currywurst, pizza, ostron, vårrullar, samosas, kokosnötter, paella, och så vidare, och så vidare. Min favorit alla kategorier är rumpsteak-sandwitchen som serveras på innergården. Perfekt grillat, utsökt marinerat.

Man måste dock vara tidigt ute. Kring 10-11 är det olidligt fullsmockat med folk och helt omöjligt att hitta någonstans att sitta. För att inte tala om parkeringskaoset utanför... Nej, man måste vara på plats klockan nio, senast. Då är man garanterad en kulinarisk, social och kulturell upplevelse.

Minuset med att vara tidigt på plats är att rumpsteaken inte brukar vara färdiggrillad då. Man får helt enkelt prioritera: Skön stund i lugn och ro UTAN rumpsteak. Eller kaos och trängsel MED.

Lucka 17: Val

2010-12-17T07:26:00.000+01:00

text & bild TOR BILLGREN

The Whale Crier i Hermanus. Valtutaren. Han blåser i ett stycke torkat sjögräs (kelp) – inte för att locka till sig valarna, utan för att ange i vilken riktning de kan siktas.

Southern Right Whale utanför Hermanus.

Juni-november är det valsäsong i Sydafrika. Den främsta platsen för valskådning är Hermanus på sydkusten, där de väldiga djuren ofta ligger alldeles vid klippkanten och frustar. Men man kan också se dem False Bay, öster om Kaphalvön. Det vanligaste är att de ligger alldeles i ytan och mest liknar stenar, eller står vertikalt i vattnet och sticker upp huvudet. Men har man tur bjuder de på lite konster också.

Den vanligaste arten är rätval – Right Whale – vars främsta kännetecken är att den inte har någon ryggfena. Den fick namnet rätval för att den var "rätt" val att jaga, eftersom den inte är särskilt snabb. Ett lätt byte, med andra ord.

Lucka 16: Day of Reconciliation

2010-12-16T07:26:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

"Day of the Vow" var den vita härskarklassens främsta högtid under apartheidtiden, och firades under djupt religiöst allvar vid helgedomen Voortrekkermonumentet i Pretoria.

Idag är det nationell helgdag i Sydafrika: Day of Reconciliation, Försoningsdagen. Tidigare var 16 december Löftesdagen (Day of the Covenant, Day of the Vow, Dingaan Day) och firades av landets vita befolkning till minne av boernas seger över zuluerna vid Blood River 1838. Enligt myten upprättade boerna ett förbund med Gud innan slaget, där de lovade att göra dagen helig om de segrade.

Detta förbund har alltid varit viktigt för de strängt religiösa boerna (en av Apartheids grundpelare var ju för övrigt just teologin, se fördjupande text om detta här). 1979 rullade den nynazistiska Afrikandiska Motståndsrörelsen (AWB) en känd historieprofessor i tjära och fjädrar för att han offentligt hade ifrågasatt det gudomliga ingripandet vid Blood River.

Men den 16 december markerar också grundandet av ANC:s väpnade gren, Umkhonto we Sizwe (förkortat MK). Det var den dagen år 1961 som ANC inledde sin väpnade kamp mot Apartheidregimen, bara några månader efter att rörelsens ledare, hövding Albert Luthuli, mottagit Nobels Fredspris.

När helgdagarna för den nya demokratin Sydafrika skulle bestämmas 1994, tog man dessa båda båda aspekter av den 16 december – symbolen för vit överhöghet och vidskepelse,samt kampen mot dessa föreställningar – och sammanförde dem som Försoningsdagen.

Chris Hani (1942-1993). Stabschef för Umkhonto we Siswe och ledare för Sydafrikas kommunistparti. Han mördades på öppen gata den 10 april 1993, en händelse som var nära att få den redan oerhört spända situationen i landet att explodera. Mordet utfördes av den polska emigranten Janusz Waluś på uppdrag av Clive Derby-Lewis, som var parlamentsledamot för Conservative Party. Förra året publicerades biografin "Hani - a life too short", skriven av Janet Smith.

Lucka 15: Pinotage

2010-12-15T07:25:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Pinotage är Sydafrikas nationaldruva. Den skapades i Stellenbosch 1925 genom en korsning av Cinsault (Hermitage) och Pinot Noir, men det första vinet på druvan gjordes inte förrän 1941.

Det är en besvärlig druva som när den är som sämst personifierar de negativa aspekterna av nya världen-vinerna, med sin breda fruktighet och kraftighet. Ibland kan man finna obehagliga dofter av bränt gummi i glaset och på sistone har kaffepinotage blivit ett begrepp i landet.

Kaffenyanser i vin är inget nytt. Det åstadkoms traditionellt genom att vinet lagras i rostade ekfat. Men kaffepinotage är något annat. Det är espresso som har förklätt sig till vin. Och har man riktig otur får man även en överdos choklad på köpet. Detta kan vara användbart i nybörjarsammanhang, när man lär sig hitta olika dofter och smaker i vin. Men utöver det pedagogiska, kuriösa och spexartade har jag svårt förstå vad kaffepinotage ska vara bra till. Ska man vara elak känns det mest som ett desperat försök att dölja dåliga råvaror. Döm själva. Systembolaget kommer inom kort att lansera en kaffepinotage, har vi hört det viskas om på vingårdarna.

Men det går förstås också att uträtta underverk med Pinotage. Allra bäst blir det när vinmakaren lyckas få vinet att gå mot Pinot Noir-hållet, det vill säga mot det lättare och kärvare. Detta är inte särskilt vanligt, men det händer, och jag har en känsla av att många vinmakare som strävar ditåt just nu, som en reaktion mot den kraftighet som sydafrikanskt vin vanligen förknippas med.

Lucka 14: Busi Mhlongo

2010-12-14T07:25:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Busi Mhlongo, en av Sydafrikas främsta röstkonstnärer, avled den 15 juni, 62 år gammal. Hon rörde sig fritt mellan jazz & funk och olika sydafrikanska genrer, och man hittar ofta houseversioner av hennes låtar.

Utbudet på Spotify är tämligen skralt: skivan "Babhemu" (1994), samt några låtar på samlingsskivor. Det är något bättre på Youtube.

Busi Mhlongo: Yehlisan'umoya Ma-Afrika (Afrikanska nationen! Lugn!)

Hennes sista offentliga framträdande var i Revel Fox film "Long Street", där hon strängt taget spelar sig själv. Hon avled i cancer innan filmen hade haft premiär.

Lucka 13: Boerboel

2010-12-13T07:24:00.001+01:00

text & bild TOR BILLGREN

När jag är i Johannesburg brukar jag bo hos en familj som har tre boerboel-hundar, två taxar, en blandras, och tre katter. För några år sedan hade de även ett får i trädgården. På bilden Amber och Zlatko (liggande).

"If you can't have lions, have boerboels", skriver den svenska uppfödaren NorthStar på sin hemsida. Mer än så behöver man egentligen inte säga. Jag saxar lite bakgrund från Wikipedia:

Boerboel är inte erkänd som hundras av Internationella hundorganisationen (FCI), däremot av den nationella kennelklubben i hemlandet, Kennel Union of South Africa (KUSA), som är medlem i FCI.

Boerboelns tidiga historia är inte helt klarlagd. Den vanligast förekommande teorin är att nederländska (boer), franska och brittiska bosättares hundar av molossertyp, främst den nu utdöda bullenbijter, med tiden korsades med inhemska afrikanska hundar. Under rasens moderna historia har aveln varit mer medveten och har som mål att få fram en effektiv vakthund.

Lucka 12: Kapstadsstränder

2010-12-12T07:23:00.001+01:00

av TOR BILLGREN

Clifton 2 i skymningen. Bild: Tor Billgren

Först och främst: Kapstaden är ingen badstad. Atlanten är iskall. Det var med nöd och näppe jag kunde doppa mig i eftermiddags, kylan skar som knivar i vaderna i det 12-13-gradiga vattnet. Och detta mitt i sommaren!

Detta utesluter inte ett rikt strandliv. Mitt i stan ligger de fyra Cliftonstränderna, korta sandremsor naturligt uppdelade av stenar och geografi, som ligger nedanför ett område av lyxvillor och bungalows. Clifton 1, som är den nordligaste är minst, tvåan är student- och beachvolleybollstranden, Clifton 3 är bögstranden medan fyran är störst och mer familjeinriktad. Generellt är Cliftonstränderna en plats för posörer, gymqqueens och modeller, så personligen känner jag mig sällan hemma på någon av dem.

Camps Bay. Kapstadens turistparadis.

Camps Bay är en lång strand i stadsdelen med samma namn, alldeles bakom Taffelberget. Det är hit turisterna kommer för att få lite Ibizafeeling och glamour, och eftersom serveringarna längs stranden är strikt anpassade efter deras preferenser och behov, finns det sällan anledning att besöka den här delen av stan. Om man väl gör det får man uppleva vansinniga bilköer, parkeringskaos, fulla europeer, dunkadunka och enerverande events. Men vackert är det, det går inte att förneka.

Sandy Bay, där allt är tillåtet.

I närheten av lyxghettot Llandudno någon mil söderut på Kaphalvöns västra kust ligger, ligger Sandy Bay. Efter att ha parkerat får man promenera i en kvart genom buskagen för att komma fram till stranden. På klipporna längs stigen står nakna män och spanar och bjuder ut sig. Blickarna som kastas efter en är långa och menande. Sandy Bay är stranden där allt är tillåtet. Det är hit Kapstadens nudister, heteroswingers och homoqruisers kommer för att jämföra sina skrumpnade och brunbrända könsorgan, ha sex eller bara visa upp sig. Idag såg vi t.ex. en man som helt oförblommerat låg på stranden med en buttplugg i ändan.

Om man inte tar illa upp av denna exhibitionism är Sandy Bay ett trevligt ställe. Den är stor nog att rymma alla inriktningar. Man stöter också på bollspelande ungdomsgäng, surfare, kaffedrickande pensionärer och sällskap i strikt religiös utstyrsel. En osannolik mix som känns typiskt sydafrikansk på ett positivt sätt.

Lucka 11: Jakaranda

2010-12-11T07:23:00.000+01:00

text och bild TOR BILLGREN

Jakaranda är ett träd som främst förknippas med Sydamerika, men finns även här i Sydafrika. Särskilt i Pretoria, som brukar kallas The Jacaranda City.

Den senaste veckan har det blåst vansinnigt mycket i Kapstaden, men de små blommorna håller sig tappert kvar i grenarna. Nedanstående bilder är tagna på vingården Badenhorst i Swartland tidigare idag.

Lucka 10: Kina

2010-12-10T07:22:00.000+01:00

text & bild TOR BILLGREN

Det dröjde inte särskilt länge innan jag anade vad det var frågan om när jag kom farande längs det gigantiska vägbygget utmed Botswanas norra gräns under en resa i våras – mil efter mil av spikrak väg, färdig att asfalteras. Och när vi passerade lägret med de hundratals arbetarbarackerna i prydliga rader, alla med en vattentank på taket, fick jag mina misstankar bekräftade: alldeles innanför muren smattrade Botswanas blåvitsvarta flagga tillsammans med Kinas rödgula.

“The way ahead” stod det på engelska och kinesiska på ena sidan av infarten. ”In pursuit of perfection” på den andra.

Detta var i april och det skulle förvåna mig om bygget inte har stått klart i månader. För det är så Kina opererar. Blixtsnabbt och beslutsamt. Och konsekvensneutralt. Kineserna ställer inga frågor och bryr sig inte om vad de afrikanska ledarna gör med infrastrukturen och miljardlånen de ställer till förfogande. Och de kräver – naturligtvis – ingen respekt för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet eller demokrati. Bara att afrikanerna ska vara lite schyssta i FN. Och att de ska öppna sina marknader för kinesiska varor.

Läs mer orsakerna till och konsekvenserna av Kinas verksamhet på kontinenten i mitt inlägg Fredspristystnad från Afrika.

Lucka 9: The Passion Gap

2010-12-09T07:21:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Bild från The Telegraph

Tandlöshet är en ganska vanlig syn på gatorna i och omkring Kapstaden. Först trodde jag det handlade om dåliga konstvanor eller snytingar. Sen gissade jag att det kunde röra sig om trafikolyckor, eftersom det oftast är de övre framtänderna som saknas. Men jag hade fel. Tandlösheten är ett modestatement och åstadkoms genom att man helt enkelt drar ut de fyra översta framtänderna. Det är en praktik som främst förekommer i den så kallade färgade befolkningsgruppen för att markera tillhörighet. Det finns även föreställningar om att leendet blir vackrare, att kyssandet blir annorlunda och att man visslar bättre. I vissa kretsar är det också ett sätt att visa att man är gangster.

Fenomenet är ungefär lika vanligt bland män som bland kvinnor. Enligt en undersökning som The Telegraph citerar i en artikel om fenomenet är 44,8% av de som har modifierat sin tandrad män.

Så här berättar några personer om sitt Passion Gap för frilansjournalisten Veerle Snijder:

Samuel (31) Fish Hoek
“Two years ago I pulled them out. I did it myself. It is a fashion statement, many of my friends did it before for the same reason. It hurt a lot but I think it looks cool so the pain was definitely worth it. I want people to see I’m colored, the missing teeth prove who I am. My grandfather was a fisherman and pulled them out because he could whistle much louder without these teeth, which is useful out on the sea.”

Martha (30) Simons Town
“Friends told me the kissing was much better that is why I pulled them out. Apparently you feel each others tongue better but I’m still not convinced about the advantage of that. A dentist from overseas pulled them out for free. I told her I had a bad toothache, I didn’t dare to tell her I was curious about the kissing thing.”

Läs resten av intervjuerna på Veerle Snijders blogg.

Från önskelistan

2010-12-08T16:25:00.003+01:00

Såg den idag på väg genom truckverkstan.

Snacka bra att ha-grej.

Lucka 8: Toyota Tazz

2010-12-08T07:21:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Toyota Tazz är den absolut vanligaste bilmodellen i Sydafrika. Det är en tungstyrd och robust bil, som oftast är vitlackerad. Så här förtäljer Wikipedia om modellens historia:

The Corolla E90 was the sixth generation of cars sold by Toyota under the Corolla nameplate. [...]

A facelifted version of the sixth-generation five-door hatchback was made in South Africa as an entry-level model called the Toyota Tazz from 1996 until July 5, 2006. The Tazz was offered as 130, and 160i. While the three-door was sold as a panel van model there, called the Toyota Carri.

En annan vanlig syn på de sydafrikanska vägarna den gamla folkabubblan. För att inte tala om alla lyxmercor.

Lucka 7: Klickljud

2010-12-07T07:20:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Av Sydafrikas 11 officiella språk är det framförallt zulu och xhosa som använder klickande konsonanter. Dessa måste man behärska, framför allt för att kunna uttala namn korrekt.

Mikiam Makeba: "Click song"

Det finns huvudsakligen tre typer av klick:

X, x
Lateralt klick, med kinden mot tänderna, som när man manar en häst.

Exempel
isiXhosa (språket xhosa, uttal i länken)
ukuxabana ("gräl" på zulu)
ubunxele ("vänsterhänthet" på zulu)

Q, q
Palatalt, med tungan mot främre gommen (det som Miriam Makeba demonstrerar i "Click song").

Exempel
Qaqambile (namn, uttal i länken)
umqombothi (traditionellt zulu-öl)
Qunu (Nelson Mandelas uppväxtplats)

C, c
Dentalt, med tungan mot övre framtänderna, som när man uttrycker besvikelse på svenska, "ts"

Exempel
Ncaca (namn, uttal i länken)
iculo ("sång" på zulu)
Cele (polischefens efternamn. Heter Beki Cele)

Klicken har sitt ursprung i språken som talades av ursprungsbefolkningen i södra Afrika, khoi- och sanfolken. De hade för övrigt även andra sorters klick (pussljud etc).

Notera att ovan nämnda bokstäver inte per automatik innebär klick i sydafrikanska språk. Namnet på landets bostadsminister, Tokyo Sexwale, är t.ex. klicklöst, eftersom det varken är zulu eller xhosa, utan sepedi. Hans x uttalas mer som tyskans ch i "Ach du lieber Augustin".

Lucka 6: Afrikas snyggaste flaggor

2010-12-06T07:19:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

1. Kenya

2. Uganda

3. Sydafrika

4. Seychellerna

5. Botswana

Frågor på det?

Lucka 5: Avdukningsstress

2010-12-05T07:19:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Sydafrikanska servitörer är alltid ivriga att duka av. Allt som inte används ska bort, vilket gör att man sällan får vara ifred. Det värsta är när de börjar plocka ut tallrikar utan att alla i sällskapet är färdigätna. Det finns säkert en fin och rimlig förklaring till varför detta kan anses vara god service, men jag tycker mest att det är respektlöst mot dem som fortfarande äter. Avdukning hör disken till och ska inte blandas ihop med måltiden.

För slippa ovälkomna ingripanden rekommenderar jag att man korsar besticken på tallriken om man råkar äta upp snabbare än övriga sällskapet. För säkerhets skull kan man också lämna en bit mat, för att sedan slutföra måltiden synkroniserat och i fas.

Lucka 4: Mother City Queer Project

2010-12-04T07:18:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Den 18 december är det dags för årets upplaga av Mother City Queer Project (MCQP). Afrikas största gayfest och en av Sydafrikas fetaste tillställningar alla kategorier.

Festen hölls första gången i demokratins gryning 1994 och har sedan dess bara växt och växt. Förra året ägde den rum på Old Biscuit Mill, ett gammalt fabriksområde i stadsdelen Woodstock som idag är mest känt för en stor och gränslöst populär lördagsmarknad för lokalproducerad mat och dryck. Temat var "Toolbox", något de flesta tolkade som "bygghjälm" eller t-shirt med lustiga anspelningar om skruvar och muttrar. Jag var där mest på impuls och hade inte förberett någon kostym alls. I panik virade jag fast antennsladden från hotellrummet i bältet för att "se ut" som en elektriker. Årets fest har temat Flower Power och festfundamentalisterna är redan i full gång med sina kostymer. Det är ganska vanligt att folk går dit i små lag som har samma kostymtema.

Men det som gör årets MCQP mycket speciell och extremt svåröverträffad är att den kommer att äga rum på Cape Town Stadium. Ni läste rätt: Cape Town Stadium. Den nybyggda VM-arenan i Green Point, som under match tar upp till 64.000 åskådare. Som ligger på promenadavstånd från vår lägenhet i Bo-Kaap. Det kommer att bli grymt, grymt, grymt. Vi ses i vimlet!

Mer information om festen på Mother City Queer Projects hemsida

Lucka 3: Sydafrikas bästa restauranger

2010-12-03T07:17:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

EatOut-guiden är en bra följeslagare på sydafrikavistelsen, även om man bara besöker landet några veckor. Den listar landets tusen bästa matställen och har en prestigefull tio-i-topp-lista, som avslöjas i slutet av november varje år.

2010 års lista bjuder på en hel del dramatik. Hela sex av krogarna från förra årets topplista har åkt ut (La Colombe (#1, Kapstaden), Mosaic Restaurant (#2, Pretoria), The Roundhouse (#5, Kapstaden), The Restaurant at Grande Provence (#6, Franschhoek), The Greenhouse at the Cellars (#7, Kapstaden) och 9th Ave Bistro (#9, Durban)).

Men som vanligt kan man konstatera att det är hit till Kapstaden man ska resa om man är intresserad av mat och vin. En av toppkrogarna ligger mitt i stan, fyra på vingårdar runt grannstaden Stellenbosch, en ligger i Franschhoek en knapp timmes bilfärd bort, och ytterligare en ligger i Paarl. Mad andra ord: Sju av Sydafrikas tio bästa krogar ligger inom en sjumilsradie från Kapstaden.

Jämför med landets – nej kontinentens – finansiella medelpunkt Johannesburg, som bara har två krogar på listan.

När jag bläddrar i guiden bland restaurangerna som rekommenderas i Stellenbosch noterar jag att mitt favoritställe Apprentice på Andringa Street inte finns med. Det är idealt för frukost, lunch och middag, och ligger alltid i skugga. Ett ställe jag saknar i Kapstaden är Nzolo Brand på Church Street. Det är väl i och för sig mer ett café, men deras butter chicken är en av de mest utsökta rätterna som serveras i stan.

Här är den så: EatOuts lista över Sydafrikas 10 bästa krogar 2010:

1.
Rust en Vrede (#3.)
Vingården Rust en Vrede utanför Stellenbosch
Här åt vi julmiddag förra året. Fine dining i den högre skolan i svårslagen miljö och magisk utsikt. Mycket minnesvärd avsmakningsmeny.

2.
The Tasting Room at Le Quartier Francais
Franschhoek
Jag besökte stället 2006 men minns fortfarande vad jag åt: tartar på springbok, samt anka.

3.
Jordan Restaurant
Vingården Jordan, utanför Stellenbosch
Nykomling som jag inte hunnit besöka. Men kocken George Jardine har en krog några hundra meter från vår lägenhet (Jardine på Bree Street), som jag har mycket goda erfarenheter av.

4.
Bosman's
Paarl
Inte testat. Det är inte ofta man har ärende till Paarl, men Bosman's kommer definitivt att att bli ett sådant.

5.
DW Eleven - 13
Johannesburg

6.
Terroir (#4.)
Vingården Kleine Zalze utanför Stellenbosch
Jag har inte ätit middag här, men väl några luncher. Dyrt med fantastiskt bra. Provencalskt mysigt i fullständig avskildhet. Kleine Zalze är för övrigt vingården som producerar Foot of Africa, som är det enskilt mest sålda vinet i Sverige. Det tillhör dock bottenskrapet i vingårdens sortiment och är inte särskilt representativt.

7.
Aubergine
Kapstaden
Lysande restaurangmaskineri i fransk stil med en av stans bästa vinlistor.

8.
Roots (# 8.)
Krugersdorp (Johannesburg)

9.
Overture (#10.)
Vingården Hidden Valley utanför Stellenbosch
Utsökt avsmakningsmeny som måste bokas minst ett par veckor i förväg. Att stället heter Hidden Valley är ingen slump. Måste upplevas.

10.
Hartford House
Mooi River

Lucka 2: Protea

2010-12-02T07:16:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Kungsprotea (Protea cynaroides) i Stellenboschs botaniska trädgård. Bild: Tor Billgren

Kaphalvön har egentligen inga träd i sin ursprungsflora, utan bergssluttningarna och slätterna är klädda av buskage – olika arter av så kallad fynbos (uttalas "fejnboss", afrikaans för "fin buske"). En av arterna heter protea och bär säregna, färgsprakande blommor, ofta stora som blomkålshuvuden. Ibland förs tankarna till kronärtskockor.

Protean är en nationalsymbol för Sydafrika och många företag och organisationer har den i sina logotyper. Som försäkringsbolaget Protea Medical Aid och hotellkedjan Protea Hotels, liksom de flesta av landets idrottslandslag, det mest kända är förmodligen cricketlandslaget, Proteas. Krafter inom regeringspartiet har länge även velat ersätta rugbylandslagets springbok med en protea – men med tanke på rugbyns popularitet och springbokens starka ställning som symbol kommer det nog inte att realiseras. Inte utan strid i alla fall.

Det var Carl von Linné som gav protean sitt namn, efter den grekiska guden Prometeus.

Lucka 1: Isicholo

2010-12-01T07:14:00.000+01:00

av TOR BILLGREN

Tre hustrur, tre hattar. När en kvinna har gift sig inom zulukulturen har hon rätt att bära den ståtliga huvudbonaden isicholo, som Gertrude Sizakele Khumalo längst till höger på bilden. President Jacob Zumas två andra hustrur heter Nompumelelo Ntuli och Thobeka Stacie Madiba.

För jag är gift med en iskonstnär

2010-11-30T11:15:00.003+01:00

Har jag sagt att Magdalena och hennes formgivarkompis Alessandro bygger ishotellsrum?

Oljetankshus

2010-11-29T13:54:00.001+01:00

Jag vill också bo så här.

Jo, just det

2010-11-15T15:24:00.002+01:00

Totempåle?

2010-11-12T22:13:00.001+01:00

Fuerteventura - uncommented

2010-11-08T22:04:00.005+01:00

Jo, just det

2010-11-01T19:59:00.004+01:00

Före:

Efter:
Före:

Efter:

Cover

2010-10-16T22:43:00.004+02:00

På en spelning i nån legendarisk skivaffär (gäsp). Sångaren pratar nervöst och klumpigt alldeles för länge om inget. Och de tvekar gulligt när de väl ska börja spela. Det verkar som om de inte har bestämt hur de ska ta ton och räkna in. Och det trots att det är en svår start med fyra stämmor a capella. Men snart får vi njuta av en djup basröst! Något man inte är bortskämd med inom popen. Den är bara tillgänglig för stämsång, men det räcker gott för att soundet ska skilja sig från mängden. Märkligt, det råder väl ingen brist på basar? Gillar de inte pop? Fast själv är jag såld redan när sångaren, i tenorläge, levererat sina tre själfulla ooh:n. Stornoway:

Och, om ni undrar varför ni kände igen låten, här är originalet (lägg märke till hur troget han följer melodin!):

Så. Otroligt. Bra.

2010-10-11T13:07:00.005+02:00

Jag kollar inte på Simpsons så ofta längre, men när Banksy får göra vinjetten så blir det givetvis fullständigt genialt.

Kan inte låta bli, öppet mål

2010-10-07T14:57:00.006+02:00

Göteborg - i brist därav

2010-10-05T22:54:00.008+02:00

Roddtur

2010-10-04T22:22:00.004+02:00

Jag sitter på en död älg och ror i cirklar.
Sjön är blank och svart. Båtens insida är vit.
Det ångar ur den döda älgens öppnade inre.

Båten är framtung eftersom den döda älgen ligger föröver. Den döda älgens uppbända bröstkorg gör det svårt att sänka ena årans handtag tillräckligt för att bladet ska gå fritt tillbaka. För varje årtag dras åran mothårs över den döda älgens fäll.
Med halva kölen i luften och ena åran i vattnet vill båten mest gå runt.

Jag tittar på den döda älgen. Den döda älgen tittar på stjärnorna. Den döda älgen kan se stjärnorna riktigt bra, för kulan har krossat halskotpelaren så den döda älgens huvud kan vridas åt vilket håll som helst.
Mot stjärnorna, till exempel.

Pannlampans sken mot båtens vita insida gör att stranden och skogen och fjällen inte syns i mörkret. Mitt i allt det svarta sitter jag på en död älg och ror i cirklar.

Äntligen

2010-09-23T15:19:00.002+02:00

Hur fan gör man nu då?

2010-09-21T16:09:00.005+02:00

Så kom då stunden när den första SD:aren i ens närhet tillkännagav sig.
Hade han enbart varit en lågpannad främlingsförskräckt med kort horisontseende hade det väl inte varit mer med det än ett "Hej då re". Tyvärr har jag uppfattat honom som resonerande och rentav klok emellanåt.

Vi möts i jobbet ibland men har även lunchat då och då och haft intressanta samtal. Till exempel förde vi under ett par veckor en diskussion om dödsstraff. Nu faller plötsligt hans ståndpunkt i den frågan på plats...

Han är inte rasist. Han är nog egentligen inte ens främlingsfientlig. Men jag uppfattar honom som killen som vägrade ta av sig kepsen i klassrummet bara för att det var kul att ta fajten med läraren. På samma sätt njuter han nu av alla som säger att han är dum i huvudet som inte bara röstar på utan även offentligt talar väl om SD och deras politik.

Självfallet har han lärt sig alla deras välpolerade argument utantill, och tydligen har han hunnit testa dem tillräckligt för att de ska sitta med ryggmärgsreflex. Enda sättet att få honom en aning ur balans var att föra upp diskussionen på ett filosofiskt plan. Men det ruskade han snabbt av sig.

Så nu frågar jag mig hur jag ska förhålla mig till honom. Jag vill ju å ena sidan fortsätta diskussionerna, för jag hoppas kunna få honom att vackla och kanske välja att protestera mot etablissemanget i en grupp som inte har en svans (och för all del en kärna) av brunskjortor och skogstokar. Å andra sidan bär det emot att ta en gemensam lunch på stan när han nu gjort sig känd som Sverigedemokraten.

Och när jag skriver detta inser jag att det är precis så här SD har kunnat växa. Det är skitjobbigt att ta diskussionerna med dem, för likt Jehovas vittnen har de pluggat in sina svar och rapar upp dem utan att tänka. Och det är pinsamt att synas med dem och man vill inte ge dem erkännandet som en riktig debatt innebär. Alltså har man låtit bli och de har enbart fått ty sig till likasinnade pappskallar och kverulanter och sakta men säkert blivit fler.

Därför får jag nog fortsätta ta en och annan lunch med min SD:are, hur pinsamt det än är.
Att sluta prata har ju visat sig ge motsatt effekt.

Sicken en

2010-09-06T22:35:00.003+02:00

Idoler

2010-09-02T23:07:00.002+02:00

Har ni sett det här?
Jag ska rösta på dem.

???

2010-08-31T22:27:00.001+02:00

Idé till denna jul

2010-08-26T22:35:00.001+02:00

Konversation med en 14-månaders-bäbis.

2010-08-25T12:46:00.003+02:00

— Je t'aime, Astrid.
— Tomate!

Jag har inget internetalbum som Måns så här är mina bilder.

2010-08-20T18:50:00.003+02:00

Dagens boktips

2010-08-19T22:45:00.006+02:00

"Örnnästet Obersalzberg av historiska sikt"

Verlag Fabritius

Utdrag:

"Tolva år i Nazist diktatorskapen är ganska kort tidperiod i Tysklands 1000 år gammal historia. Den här tidsskeden har ándrat Tysklands position i världen."

(...)

"Hur kan en kultural nation av 20 talet släpä sådan last? Vi ska fråga de här frågorna för lång tid utan att finna ansvar. Vi kan inte ogöra de här felerna, men vi kan försöka att sluta de här elakheterna."

Inga problem

2010-08-19T22:25:00.002+02:00

Samrådsmöte i Svappavaara om provbrytning för framtida nya gruvor utanför byn. På ett samrådsmöte informeras allmänheten om miljöpåverkan och ges tillfälle att lämna synpunkter innan ansökningar lämnas in till myndigheterna. Det bjuds på kaffe och wienerbröd. 10 män i övre pensionsåldern närvarar, utöver gruv- och miljöexperterna.

Miljöexperten:
- Och vid brytningen kommer vi att dokumentera de gruvhål från 1600-talet som finns i området, eftersom de klassas som forminnen och...
Evert, gammal Svappisbo:
- Äh, jag har jobbat i gruvan. Det är ju bara att spränga bort det där. Fornminnen? Pfö, inga fornminnen har då satt bröd på bordet för mig.
Miljöexperten:
- Hm, ja. Vid avverkningen sparade man en tall eftersom fjällvråkar byggt bo i den, och nu har ungarna lämnat boet och...
Evert, gammal Svappisbo:
- Äh, jag har jobbat i gruvan. Fåglar har inget där att göra, det är ju bara att ta bort dem.
Miljöexperten:
- Jaha, jaja. Nå, det var ju bra att det även kom fram synpunkter om älgjakten tidigare. Vi får ju utvärdera om gruvverksamheten kanske kommer att störa...
Evert, gammal Svappisbo:
- Äh, jag har jobbat i gruvan. Truckförarna berättade alltid att det var tjockt med älg nedanför gråbergstipparna. Förarna fick se sig för när de skulle tömma lassen nedför slänten så att de inte prickade alla älgar. Älgen är nyfiken, inte skräms den av gruvan. Nä, nu får ni ta och starta, allt sånt här med miljön tar ju en sån jäkla tid!

Subtil protest

2010-08-19T21:34:00.001+02:00

Någon på dn.se måste vara smygrepublikan. Varje gång de skriver om det där sabla bröllopet ligger den här bilden på ettan. Skönt att det finns någon tänkande människa kvar.

Tackskanihahörrni!

2010-08-08T23:23:00.004+02:00

Mina bilder från helgen ligger här.

Dela gärna med er av era - och tack igen alla för en toppenhelg.

Bröllopspresenten fixad

2010-08-05T10:43:00.003+02:00

Tips till Anton och Anna

2010-08-03T10:42:00.002+02:00

Lathund till Adam

2010-07-31T23:30:00.002+02:00

Hobby

2010-07-26T21:03:00.004+02:00

Okej, det här intresserar kanske på sin höjd Anders, som har vett att ta dylika ting seriöst. Ni andra kan ju läsa och göra er löjliga över mig vid lämpligt tillfälle. (Ej 20100807)

Jo, det är så här.

Rent hypotetiskt alltså.

Anders. OM man skulle börja samla på såna här:

Vilket är det korrekta sättet att förvara/ställa ut objekten?

Det handlar alltså om Mattel-tillverkade Die Cast bilar från filmen Cars. De är ca 9 centimeter långa och av metall.

Ska man ha någon slags monter eller askar i plast? Eller skåp i glas? Belysning?

Anders! Jag räknar med ett klokt inlägg från dig. Ni andra kan ju ha skrattfest...

Kamouflage

2010-07-21T12:49:00.005+02:00

Lägesrapport Brytaregatan

2010-07-10T22:21:00.007+02:00

Tre av fyra väggar är gula.

Men det där är ju en farstukvist och balkong från femtitalet på en trettitalskåk.
Ajajaj.

Måste bort.

Bort bort.

Vad armerar man betongen med i Kiruna om inte sparkmedar?

Hon är min.

2010-07-06T11:14:00.002+02:00

Generallöjtnant Elisabet

2010-07-04T14:13:00.003+02:00

Vilken lustigkurre är det som har stylat Elisabet Höglund som Lydia i V till bildbylinen i Aftonbladet?

Å, den som hade en enplansvilla med tegelfasad

2010-06-16T21:23:00.007+02:00

Amerikanare, alltså...

2010-06-04T00:13:00.001+02:00

Kanaljer. Skriva isär på allmän plats.

2010-05-23T19:36:00.003+02:00

Hur firar du?

2010-05-17T22:23:00.001+02:00

Affär?

2010-05-11T22:54:00.005+02:00

I svaga stunder misstänker jag att Karin har haft en affär med Krusty the clown.

Min lans är numera fri att leja!

2010-05-11T22:36:00.003+02:00

Jag har gjort en Thomas och sagt upp mig! Utan att skaffa annat jobb. Istället har jag skaffat mig kontor. Gamla syfabriken på Stigbergsliden 5.

Välkomna in!

Till höger: jag, till vänster: Stefan. Ute: älven.

Utsikten. I Amerikahuset jobbar (jobbade?) Ingela Pihl. Och till alla exil-göteborgare: lägg märke till pariserhjulet!

Konferenssal/möteslokal/fikarum/matsal/övernattningslägenhet. Konst Alain Duraffourd.

I det här hörnet kokar jag kaffet när ni kommer på besök.

Löddagsviddeo

2010-05-08T22:25:00.000+02:00

I botten på den gamla oljetanken

2010-05-02T23:13:00.001+02:00

Sköna maj, välkommen

2010-05-01T19:10:00.004+02:00

31 timmar

2010-04-29T07:23:00.002+02:00

Idag reser vi. Vid 14 går planet. Dessförinnan ska jag intervjua en författare och - förhoppningsvis - en Ajax-spelare (Ajax Cape Town, alltså). Pressmännskan frågade "Har du något särskilt önskemål om vilken?", när jag ringde igår. Jag höll på att svara "Ett ögonblick ska jag kolla på bilderna..."

Men klockan två lyfter vi. Mot Johannesburg. Sedan väntaväntaväntavänta. Sedan Doha, London, Köpenhamn. 31 timmar. Hur tänkte vi? Resan ska inte behöva ta mer än 22. Nu dränker solen Taffelberget i brandgult elixir.

Den här då?

2010-04-27T17:24:00.001+02:00

Rätta raden

2010-04-22T09:39:00.003+02:00

Jonas har givetvis rätt - det är ett floddelta, och omöjligt att identifiera.
Just den här vackra sumpmarken är en del av Volga, strax söder om Samara.

Inte långt därifrån ligger staden Toljatti (döpt efter en italiensk kommunistledare) där Rysslands stora bilfabriker ligger. På den här bilden tror jag mig ha hittat fabriksområdet, och ett sanslöst villaområde/koloniområde strax norr därom.
Zooma!

Tävling: Vad föreställer bilden?

2010-04-21T12:12:00.001+02:00

"Vi klarade askmolnet fint. En smärre eldsvåda i cockpit bara!"

2010-04-19T10:37:00.002+02:00

Moskva 9-14 april 2010

2010-04-13T19:49:00.007+02:00

Femton miljoner invånare, hundratusentals rykande bilar och miljarder blinkande lampor.

24 timmar om dygnet.

Moskva kan verkligen ta knäcken på vemsomhelst, men om man lär sig att flyta med som en död fisk, eller som en ryss, går det att stå ut. Åtminstone i fem dagar.

Till exempel kan man hänga med Kirill, Oskar, Michail, Alex och Vova. Läskigt avslappnade killar (rulltobak och öl) som cyklar utan hjälm och broms i en av världens trafikfarligaste städer. Fixed Gear kallas det. Populärt i Stockholm, kanske mer för några år sedan.

De här killarna är inga fattiglappar. De har bra jobb på banker, Nike och filmbolag. De reser utomlands, och de har råd att gå ut på dyra klubbar. Men en västerländsk cykelram är ändå svårt att komma över, därför handlar de begagnade grejer på en specialbutik vid Moskvas velodrom.

Den ryska statusramen är en Samoilov. Namnet syftar på den före detta chefsteknikern i det ryska velodromlandslaget. Han specialbyggde ramar åt sina åkare, och några av dessa är ute på marknaden nu. Michail och Vova är lyckliga ägare.

När jag träffade Fixed Gear Moscow höll de på att göra en propagandafilm till en stor street sport-utställning. De kämpar för att göra Moskva till en mer cykelvänlig stad.

Förhoppningsvis kan jag sälja bilder och text till någon cykeltidning.

Fixed Gear vid Jauza-floden.

Kirill Gurenkov

Oskar Pastar
Michail Rasjkovskij
Alex Gurbanov
Vova Losinskij

Alex fotar Vova, som kör full spetta nerför backen.

Jag har inte varit i Moskva på fem år, och jag har inte bott här på tio år.

Det finns märkbara skillnader mot förra gången, men jag kan inte bestämma mig för om förändringarna är stora eller små.

Trots korruption och terrordåd verkar Moskvaborna vara gladare än någonsin. Jag möts av leenden, vänligt bemötande, till och med skämtsamhet.

När en kypare skojade med mig förstod jag ingenting.

Alltså, det var inte skämtet jag inte förstod. Det var ATT han skämtade som jag inte förstod.

Efter det vilda nittiotalet verkar Moskva ha kammat till sig. Färre dricker öl på gatorna, färre plast-tält med rysk techno står längs avenyerna, färre tiggare i tunnelbanan.

Några ryssar jag pratade med uttryckte det ungefär så - de vill bli mer "kulturno".

Men det kan förstås lika gärna bero på hårdare regler från myndigheterna.

Inga vildhundar patrullerar längre bakgatorna, det gör däremot pappor med barnvagnar.

Inga horor patrullerar längre hotellkorridorerna, däremot finns det wi-fi i receptionen.

Inga sotiga minibussar patrullerar motorvägen från flygplatsen till city, däremot har de byggt ett glänsande snabbtåg.

Jag träffade min gamla kompis Henrik. Vi upptäckte Moskva tillsammans för tio år sedan. Nu bor han här igen, och jobbar som jurist på en svensk byrå. Vi gick till en offentlig badinrättning och piskade varandra med björkris. Bra sätt att komma tillbaka i den gamla stämningen.

Vilken kille. Han kunde inte ett ord när vi kom hit. Men den ryska björnen fick ett rejält grepp om honom och han har bott flera år i S:t Petersburg och Moskva. Nu gör han juridiska förhandlingar på ryska, men när vi beställde sjaurma (kebab) i en kiosk var han lika stapplig som vanligt.

Torg med Novokuznetskijs metrostation i bakgrunden.

Cykelkillarna blir eventuellt ett frilansjobb. Jag har jobbat på riktigt också, för Journalisten. Håll utkik efter det i de kommande numren. (Nästan) alla intervjuer har varit på svenska eller engelska. Skönt. Jag fyller nästan mitt ryskabehov på taxiresorna hem till hotell Izmailovo.

En kirgiz som heter Bek längtar hem till sitt upproriska land. Flickvännen blev kvar när han åkte till Moskva för att tjäna ihop pengar. Nu hade hon visst gift sig med någon annan.

En ryss som heter Dima har varit landslagsman i kanadensare. Han har bott i Moskva i hela sitt liv, och hatar det. Ett par års paus fick han under värnplikten i Viborg. Han var flottist, men någon U137 hörde han aldrig talas om.

En tadzjik som heter Karen är nybliven pappa. Stolt som en tupp. Sonen är döpt efter farfar, som jag glömt namnet på. Jag kan fråga i morgon, Karen ska hämta upp mig 04.15 och köra mig till flygplatsen. Polisanmäl honom om jag försvinner!

Lubjankas metrostation. Här smällde den första bomben. En präst stannar till och frågar "varför?".

Några säger att de undviker tunnelbanan efter explosionerna, men de flesta har inget val. De fortsätter att fylla vagnarna i den kvava men läskigt effektiva tunnelbanan. Man får inte låta sig skrämmas. Och ryssarna har varit med om värre. Jag tror reaktionerna skulle se annorlunda ut om det exploderade på Odenplan och Hornstull...

Utsikten från mitt hotellrum. Hoppas vi ses snart igen. Älskade, hatade Moskva...

Botswana 3 - 8 april 2010

2010-04-11T14:47:00.002+02:00

text & bild TOR BILLGREN

3 april. Landade i Kasande, nordvästra Botswana och körde 400 km söderut och västerut till stugbyn (eller vad man nu ska kalla det) Planet Baobab. Babobab - eller apbrödsträd - är vansinnigt mäktiga och kan bli tio meter tjocka.

För tiotusentals år sedan fanns det superstora sjöar i norra Botswana som lämnat efter sig enorma slätter...

...så kallade "pans", med rikt djurliv. Denna heter Ntwetwe Pan. Påminner närmast om Camargue i Provence.

Vägarna ut på slätterna voro leriga och vattniga.

Surikater.

Orädda och säregna. Vi kunde ända fram till hålorna där de höll till.

Den 4 april körde vi vidare västerut och norrut, till Okawangodeltat. Okawangofloden rinner bokstavligen ut i sanden och bildar världens största inlandsdelta i nordvästra hörnet av landet. Den traditionella farkosten kallas mokoro och består av en urgröpt trästam (eller är helt enkelt tillverkad av plast). Fungerar i stort sätt som en gondol.

Far och son i Okawangodeltat. Det var i baren på det rätt sunkiga Okawango River Lodge som jag hörde om mordet på AWB-ledaren Eugene Terre'Blanche. Först som ett rykte, utan att ha tillgång till internet, tv, mobil eller ens FM-radio. Årtiondets mest dramatiska händelse inträffar precis när jag är okontaktbar... Men what the heck. Det var ju semester...

Längs flodkanten fanns fiskare, badare, kor, åsnor och odlingar. De vita i landet, som denne harpunist, talar i stor utsträckning tswana.

5 april. Vårt hyrfordon, en trogen och spitterny 4x4-Toyota...

...som efter några dagar i lervälling skulle kunna säljas som en Jackson Pollock.

5 - 7 april. Sista stoppet var nationalparken Chobe och Savute Safari Lodge. Den rödnäbbade hornskatan är mycket närgången och sitter här på trädäcket där det serverades brunch, afternoon tea och middag. Vid vattenhålet syntes ofta elefanter, impalor och kudus dricka, bada och tramsa.

Terrassen till vår hydda.

Jobbar med två inslag till OBS i P1, som förmodligen kommer att sändas nu i mitten av april.

San-målning, runt 2000 år gammal. Eland (älgantilop), elefant och sabelantilop.

Hane på morgonsafari. Bild: Erik Alexandersson.

Och ungar på kvällssafari.

Fick äntligen se en leopard, därmed kompletterades min Big Five (elefant, lejon, buffel, noshörning och leopard). Denna är cirka sex månader gammal och låg och väntade på sin mammaleopard i skymningen.

Såg även min första ofängslade gepard. Naturligtvis dök den upp först när det var alldeles för mörkt för att ta bra bilder.

På väg tillbaka till Kasane och flygplatsen. Internationellt vägskäl. Längs vägarna såg vi ofta elefanter och vid något tillfälle även giraffer. Annars var det mest getter och kor. Och framför allt åsnor. De står mitt på vägen och reagerar varken på rop eller signalhorn. Enda sättet är att köra runt dem.

Vi strandades ett extra dygn i Kasane för att planet från huvudstaden Gabarone var trasigt. Lika bra det, för Air Botswana inkvarterade oss i stilig lyx-lodge vid Chobefloden. På andra sidan vattnet syntes Namibias Capriviremsa och vid strandkanten sades flodhästar röra sig fritt. Den 8 april reste vi hem till Kapstaden via Johannesburg. Tot siens.

Enastående karaktärer #14

2010-03-30T20:37:00.003+02:00

Karaktär:
Col. Hans Landa

Skådespelare:
Christoph Walz

Film:
Inglourious Basterds

Motivering:
Ett fullfjädrat psyko!
Så flärdfull, språkbegåvad, spelat älskvärd och överdriven!
Hans sätt att fullständigt bryta ner sitt offer med bara tal och gester är oerhört nervpåträngande.
(Landa kallas Judejägaren och letar upp judar som Wehrmacht missat att döda)
Jag satt som på små spetsiga hakkors under de scener han fick bre ut sig i filmen.
Bästa minen gör han när han sitter med en intill döden skrämd kvinna som med sina sista krafter ändå uppbådar en nödvändig fasad för att dölja sitt judiska ursprung - henne bjuder han på Apfel Strudel och så upptäcker denne Landa att han glömt grädden.
- Jag glömde beställa grädde!
- Vänta på la creme!
Och så skrattar han ett mys-psyko-underbett-skratt och det finns ingen plats i hela världen jag mindre vill vara på just då än vid hans bord...

En ny nivå av nördighet

2010-03-24T16:13:00.005+01:00

Se mer här.

Hurra - jag kom tvåa i boxnings-VM!

2010-03-22T09:32:00.003+01:00

Fröken Backman

2010-03-17T07:18:00.001+01:00

Fantastiskt

2010-03-16T23:22:00.001+01:00

Vill bara berätta att kl. 18.18 fick vi en liten dotter. Mer info och bilder kommer senare.

Fredagsviddeo

2010-03-12T20:14:00.000+01:00

Fredagsnöje

2010-03-05T13:54:00.003+01:00

Här kan ni följa Världen Idags senaste attack på mig. Jag är inte förvånad, det har ju hänt förut efter precis samma mönster. Det är rätt tröttsamt att behöva ägna sig åt sån dynga. Hoppas ni har en trevligare fredagseftermiddag.

Möte med Buthelezi

2010-03-05T13:52:00.001+01:00

I onsdags intervjuade jag prins Mangosuthu Buthelezi, parlamentsledamot och ordförande för Inkatha Freedom Party. Han har sedan början av 70-talet varit en nyckelperson i landets politiska liv, men hans viktiga roll i kampen mot apartheid har demoniserats och förlöjligats av ANC och ANC-trogen media genom decennierna, läs mer om detta i min presentation av Anthea Jefferys bok "People's War". Historien om Buthelezi och hans kamp är fängslande, tragisk och mycket viktig. Fortsättning följer. På Sydafrikabloggen, i nån tidning eller på radio.

______________________________
Här ligger en text jag skrev i samband med Mangosuthu Buthelezis 81-årsdag i augusti förra året.

Tv-tips till Anders

2010-03-04T10:43:00.002+01:00

2010-03-02T20:02:00.003+01:00

Eftersom Albin just nu ser på filmen Bilar (Cars) fem gånger om dagen (inte hela såklart) så var ju namnsdagspresenten klar:
Jag köpte Bärgarn, Sally och Kungen Lasse Chassi också. Hela eftermiddagen idag har vi kört, tävlat, rullat nerför en planka (backen!) och pratat med bilarna.
Klockren present!

Jag har ju börjat lära mig de flesta replikerna från filmen, så nu pratar vi som bilarna gör "på riktigt".
- Tjoooo! Du är i Kylarköping, den sötaste lilla stan i Förgasare kommun!

Eller, eh, JAG pratar så. Albin säger "Nu kör vi!"

Såklart är filmen och replikerna mycket coolare på engelska (varför är det alltid så egentligen? Varför har engelskan så mycket coolare sound? Är det för att det är orginalspråk för Disneys & Pixars filmer eller är det för att vår kulturimport till 99 procent kommer från USA/UK?)

Men det här leder mig in på Disney-filmer. Det har vi inte diskuterat förut va?

Min favorit är nog Monsters Inc. Grymt rolig, framförallt den halsbrytande farsdrivande slå-i-dörrar-scenen. Tempo a la screwball comedy och ett underbart huvudrollspar.

Men Wall-E var också väldigt fin. Sorgsen på ett nytt sätt kändes det som. Pixars hyllning till ET?

Av de "gamla" klassiska Disneyfilmerna håller jag Aladdin "Ska jag kalla dig, Al, Din eller kanske Laddie?" och Lejonkungen högt.
Skulle gärna se Aristocats, inte minst för svänget i låten "Alla snubbar vill ju va katt".

Är den värd?